Massage

Igår onsdagen den 14/9 fick våra hundar massage. Att det skulle gå bra med Kimba det visste vi
MEN att det skulle gå bra med Cocos trodde vi aldrig. Hon känner fortfarande rädsla mot nya
människor helst när dom kommer för nära. Så när Pamela kom hem och sa att hon bokat massage,
var tanken hur ska hon kunna ta på Cocos. Det blev onsdag Pernilla kom vid fem tiden, in i hallen
med en jätte stor låda full med hundgodis, så hon och Cocos blev kompisar direkt. Vi slog oss ner på
golvet och skrev lite anteckningar om hundarna.  Cocos var jätte nyfiken på henne, så varje gång Cocos
gick fram mot Pernilla passa hon på att ta på henne och det som började med en liten
klapp sluta med riktig massage och stetching. Till slut låg Cocos ner på sidan och Pernilla klappade henne
överallt utan problem. Vilken lycka vi kännde alla...Pernilla hade hört om vårt problem och trodde kanske
att vi skulle behöva en munkorg. Så var det med de...så nu blir det nog fler massage stunder för Cocos.

Ännu ett steg i rätt riktning...lyckliga mej igen och igen



Hur kan man tro att denna lilla varelse har varit rädd för allt som
finns och rör sej. Så ett gott råd till alla med problem hundar...
" Det lönar sej att kämpa "

Min hund och jag : )

Nu var det en evighet sedan jag uppdaterade bloggen. Jag känner väl
att den behöver inte uppdateras mer (kanske) skrev denna mest innan
för att skriva av mej alla problem jag hade med min lilla hund.
Nu har jag nästan en problem fri hund efter 3 långa kämpande år.

 För ett tag sedan skickade jag detta mailet till Cocos uppfödare.

Kände för att berätta att framstegen med Cocos har varit jätte stora
kan nog inte längre kalla henne för problemhund :)
Nu kan vi gå våra rundor avslappnat och bara njuta, möte med barn, vuxna,
cyklister, joggare sker numera utan problem. Möte med andra hundar är
på väg att bara bli bättre, där har vi dock lite kvar att jobba med.
När man ser att man med en jäkla vilja och en massa tålamod och natuligtvis
med rätt hjälp kan få en hund att bli så bra, då känner man att vilken tur att
vi kämpade vidare...min lilla hund och jag. Jag trodde inte
att man kunde älska en hund som jag älskar min lilla Cocos hon är mitt allt.
Hon har blivit så avslappnad och så trygg det känns som hon äntligen har landat.
Det är så svårt att förklara på ett bra sett, men du ska veta att allting som var så
jobbigt och ledsamt innan, det finns inte längre utan nu är allting bara kul och vi
har så roligt ihop. Hon är fantastiskt duktig på agility hon bara älskar det, värre för mej
som inte riktigt hinner med henne, hon väntar och kollar ...kommer du nu matte eller :)
 Vi har gått nybörjar och fortsättning och ska nu till hösten gå fortsättning en gång till.
Tidigt i sommar var vi på Shappeträff här i närheten att se 25 - 30 Shappisar springa
omkring och busa är alldeles underbart. En rikigt lyckad dag!

Så bra känns det nu....lyckliga mej...



RSS 2.0